I sagorna kommer ofta en god fe med lösningar på alla bekymmer. Hos oss kom ingen fe med trollspö. Istället kom den kloke gubben som vi arrenderar mark av. 2022 blev året då vi inte bara skördade rekordmängder av mat, utan också skördade frukten av allt vi lärt oss under de sju svåra åren efter konkursen.
Efter det förödande regnet hösten 2021 hade vi byggt upp allt igen, bättre och starkare. Vi hade investerat i en ny traktor för att orka med arbetet på vårt lilla småbruk och för att kunna köra ut material till våra bäddar. Men rädslan för att bli företagare igen satt fortfarande djupt i mig. Konkursen var ett sår som inte riktigt ville läka.
Stubben och sanningens ord
En dag när jag var ute i skogen för att se över stängslet, kom vår hyresvärd och granne gåendes. Han slog sig ner på en stubbe och började prata med den där lugna självklarheten som bara kommer med livserfarenhet.
”Du Sara”, sa han. ”Nu har du köpt en ny traktor och ni driver mer eller mindre ett litet småbruk. Är det inte på tiden att ni skaffar er ett företag nu?”
Jag minns att jag nästan studsade till. ”Va?! Är du tokig gubbe?!” svarade jag. ”Du vet ju vår historia om just företag och konkursen.”
Men han gav sig inte. Han såg på mig och sa de ord som jag behövde höra: ”Ni är ju företagare redan, så varför skulle det gå galet igen? Ni har ju faktiskt lärt er massor sedan ni hade företag sist!”
”Vi vet ju hur illa det kan gå”
Jag lovade att prata med Conny. När jag tog upp det med honom, svarade han med den där orubbliga logiken som burit oss genom alla år: ”Vi vet ju hur illa det kan gå och det har vi ju provat. Det kan ju faktiskt gå bättre denna gång.”
Sagt och gjort. Vi tog klivet. Vi blev företagare igen! Och vilket odlingsår det blev! Vi skördade allt från grönsaker till frukt från träden. Det kändes som om naturen firade vårt beslut tillsammans med oss.
Mjölken flödar och lugnet landar
Under 2022 tog vi nästa stora steg för vårt lilla småbruk: vi investerade i en mjölkmaskin. Det förändrade allt. Plötsligt flödade det av mjölk, och köket doftade ständigt av hemlagad ost och kokande messe. Det var en dröm som blev verklighet, mitt i vårt vanliga hus i Storvik.
När hösten kom och tempot började lugna ner sig, var det nästan en lättnad. Vi hade så otroligt mycket mat att ta reda på att vi knappt visste var vi skulle göra av allt. Vi satt där i vårt kök, omgivna av skörd och mejeriprodukter, och kände en stolthet vi inte känt på länge. Vi hade bevisat att vi kunde resa oss, att vi kunde bli företagare igen och att vårt lilla småbruk faktiskt bar frukt.
Men mitt i all skörd och framgång fanns den där frågan kvar som alltid legat i bakhuvudet: Hur går det egentligen med de sista resterna av vårt gamla liv? Hur går det med skulderna nu när vi äntligen börjat blomstra?
Tankar för vägen: 2022 lärde oss att visdom ofta kommer från de mest oväntade hållen, som en klok granne på en stubbe. Det lärde oss också att när man vågar möta sin största rädsla – som för oss var företagandet – så kan det öppna dörrar till ett överflöd man inte trodde var möjligt. Vad är det värsta som kan hända? Kanske är det värsta att det faktiskt går bra den här gången.
I nästa del: ”2023 – När bitarna faller på plats, utmaningarna med att driva företag och småbruk samtidigt, och vägen mot den sista nollan.