Ja kära kamrater, livet kommer med massa överraskningar. Denna månad var det upp och ner på många fronter. Vi prövades och fick se hur mycket vi kunde hantera medans det stormade. Mars började med att vår 11 årliga hund Zumo behövdes opereras, och vi var väldigt oroliga. Att sövas vid en sådan hög ålder är alltid en risk.
För en tid sen när vi var i skogen skulle vår superkille hoppa över en sten och skadade insidan av lår på ett av benen. Han fick sedan en knöl som blev mer och mer otrevlig, så vi valde att ta bort knölen. Vi fick reda på sedan att det var ben cancer, dock det konstiga var att man aldrig hade hittat ben cancer där Zumo hade sin knöl, för cancern satt inte fast i skelettet eller i muskeln. Men det viktiga är att de fick bort allt, även om oron att cancern kommer tillbaka följer mig. Men i skrivande stund mår Zumo bra och är lika glad som när han var 4 år gammal. Vår modiga och starka kille! Så tillsammans ska vi möta våren och njuta av värmen lite extra.
Men ni vet uttrycket att olyckan aldrig kommer ensam, och det stämmer även här. För runt samma tid som vår kille är dålig så åker vår granne in för dubbelsidig lunginflammation, och vi får veta att husbons pappa har somnat in. Men det slutar inte här, för en god vän till mig var på väg att förlora livet. Just nu är läget stabilt, men det är mycket som snurrar i mitt huvudet.
Så denna månad har varit som att segla på ett stormande hav, med en begravning bakom oss, ett av boendena tömt, och nu återstår bara en lägenhet som ska gå igenom. Trots att husbons föräldrar för något år sedan bytte lägenhet så är det många saker som behöver tas hand om. Det är vissa saker som vi vill behålla, och det är alla handskapade föremål.
I allt stormande har vi fokuserat på mycket praktiska saker för att skingra alla tankar och finna tid för att andas. Så vi är i gång med den stora odlingen, vi har städat och fixat till bäddarna. Husbon har fortsatt att röja sly och fixat till staketet sedan vi fick besök av en älg. Utöver det så har vi börjat fixa ladugården till fåren så de har ett ställe att vila medan vi städar deras vinterhage i april. Sen behöver getternas gångväg fixas efter alla träd som föll i höstas och alla stängsel behöver ses över. Målet är att få klart allt detta i april, men det kan hända mycket i livet.
Så med det skrivet; så tror jag att allt sker av en anledning och att det är meningen att vi ska ta lärdom av det som händer. De saker som lämnas kvar när nära och kära lämnar är gåvor, men också att det ger utrymme att prata om sina känslor, döden och livet. Det tvingar en att stanna upp, reflektera och ta hand om sig själv.
Men allt har inte varit grått och jag vill lämna er med lite solstrålar. Ni som följer mig på sociala medier vet att jag har en student med mig och hon har gått och blivit med en kolonilott. Är det inte underbart! Så nu går vi mot nya äventyr och möter vad som nu kommer upp efter livet väg.
Så kära kamrater följ era drömmar och flöda gränslöst. Vi lever bara en gång!