Ja, vad hände egentligen? Det blev tyst här efter inlägget om vår magiska bröllopsdag, men nej – det tog inte slut där. Tvärtom. Livet hände med en enorm kraft. Mellan stormarna Joannes och Anna, trasiga tak, knäckt skog och akutininstallning av getter, har vi stått mitt i en totalrenovering av vårt nya hus samtidigt som vi jobbat som tokar.
Under storhelgerna, när de flesta är lediga, har både jag och husbon suttit bakom ratten för att se till att hyllorna i butikerna fylls på. Det är ett ansvar vi känner för samhället – någon måste ju köra så att folk kan handla sin mat.
Sanningen bakom de rullande lagren
Det är när man sitter där i hytten mitt i en storm som man förstår hur otroligt skört samhällets kugghjul faktiskt är. Om inte vi chaufförer kör i ovädret, så äter ni inte. Det är sanningen om våra ”rullande lager”. Det väcker en tanke jag vill skicka med dig: Hur ser din egen beredskap ut? Vi behöver bli bättre på att förbereda oss för både stormar och våra egna förråd, för vi kan inte ta för givet att allt alltid finns där.
Den neurologiska kopplingen: 2013 vs 2026
Att vi står här i januari 2026 väcker minnen som sitter djupt i kroppen. Många delar bilder nu från 2016, men för oss går tankarna mycket längre tillbaka.
- 14 november 2013: Jag lämnade in vår konkursansökan. Vi stod med miljonskulder, ägde ingenting och slet dygnet runt i ett mörker bara för att överleva.
- 3 november 2025: Vi fick tillträde till vår nya gård.
Det är nästan på dagen tolv år mellan dessa datum, och det är här det blir nästan läskigt. Jag ser ett mönster i oss själva som är djupt rotat. Vi sliter precis lika hårt nu som vi gjorde då – men med en avgörande skillnad i vår inre programmering.
Den ”Sara” som fanns 2013 var ung, livrädd och hade nära till att måla fan på väggen. Vi slet för att betala av på ett misslyckande. Idag använder vi samma drivkraft, men vi har vänt på polerna. Istället för att fly från en katastrof, springer vi mot en dröm. Vi är inte längre slavar under skulder, vi är investerare i vårt eget liv. Det som knäckte oss då har blivit det som bär oss nu.
Låt oss tala klarspråk (utan filter)
Jag vill vara ärlig med dig som drömmer om en egen gård. På sociala medier glorifieras livet på landet ofta med morgonkaffe i tofflor. Men bo på landets vackraste plats har en mörk baksida av rått arbete. Det spelar ingen roll om du varit vaken ett dygn; djuren kräver din uppmärksamhet oavsett. Du kan inte gå in i det här med en verklighetsfrånvänd bild av hur enkelt det är, för det är det inte.
Men… det är just den kontrasten som gör guldstunderna så starka.
Arbetet har en annan typ av lönebelöning. De dagarna när solen står lågt och du hör djurens harmoniska mumsande, eller när du skördar dina egna grönsaker – det är himmelriket. Det är ett livselixir som inte kan köpas för pengar, men som kan förtjänas genom slit. Var inte rädd för livet utanför neonljusen; det finns en magi i naturen som stannar i själen för alltid.
Hushållningsskolan öppnar – Vi dammar av kunskapen!
Vi lyssnade på er respons efter kursen i Grundhushållning och bestämde oss för att göra något större. Vi öppnar nu Hushållningsskolan på Trollfrökens Gård.
Hushållningsskolorna var förr ryggraden i folkhemmet, men de avvecklades i tron om att modern teknik skulle ”befria” oss. Vi förlorade stoltheten i att vara kapabla. Jag vill bygga en bro mellan generationerna och öppna min skattkista av kunskap som jag fått från de äldre. Här finns inga betyg – bara glädjen i att lära sig spara varenda krona, damma av matsedeln och stoppa energiläckagen i både plånbok och kylskåp.
Genom att återerövra kunskapen från förr bygger du din egen ekonomiska oberoendehet och en rakare rygg. Vi blir starkare när vi förstår hur vi kan arbeta i våra egna hem, för oss själva.
Välkommen på kurs 14–15 mars!
Titta in under den nya fliken ”Hushållningsskola” på vår hemsida. Där kan du läsa mer och boka din plats. Har du drömmar om att lära dig något specifikt, kanske något din mormor alltid gjorde? Tipsa oss! Vi har stora kontaktnät och vill göra din dröm möjlig.
Nu väntar hammaren och spiken i renoveringen – jag måste ju se till att vi har ett hus att hålla kurserna i! Det kanske inte blir lika tätt mellan blogginläggen framöver, men följ oss på Instagram och Facebook för den dagliga kontakten.
Tillsammans gör vi det bra när det blir klart.
Varma hälsningar,
Sara (Fru Åberg)