Det är nu slutet på februari och jag kan hämta upp mat från de egna matförråden för att fylla våra magar med. För mig är detta att kunna gå till förråden och bara hämta mat utan att behöva åka i väg och handla lönt för all möda 2022. Jag känner mig så otroligt rik. Jag uppskattar automatiskt maten lite mer och försöker varje år att ta reda på ännu mer av det som odlas. Förr om åren har vår potatis varit slut redan i januari, då var det lite tungt att behöva köpa från affären eller andra. Våren 2022 sa jag till mig själv att i år jäklar ska jag sätta potatis, så att vi klarar till nästa vår. Det gjorde jag också och det blev så mycket potatis att vi har kunnat hjälpt andra som drabbats av inflationen. Det känns även bra hos oss att även kunna dela med oss våra skördar till dem som just behöver lite mer, mat på bordet. Allt som händer omkring oss just nu med tuffa ekonomiska år, för mina tankar tillbaka i historien om Sveriges nödår. Och hur denna fantastiska knöl ätas allts mindre av idag är konstigt för mig, när den har gjort så mycket för oss. Så ett tips från mig är att odla potatis, det finns så många olika att välja mellan och lika många möjligheter att tillaga dem. Vem vet, det kan bli nöd på mat och då kan det vara bra att ha lite extra potatis hemma. Då inte bara för sig själv, utan även för att kunna hjälpa de som inte har samma möjlighet.
Nu är det vår på gården, jag är lika nervig varje år. Hur ska det gå? Vem är först? Ojoj, vad jag sover dåligt, jag springer till ladugården så fort det finns en stund över eller så fort jag kommer från jobbet. Den 23/2 2023 kom Sonja och Siw till värden. Allt gick bra, Maja blir en bättre mamma för varje år som går. Det är en sådan häftig känsla när liv kommer till gården, jag känner ett rus av energi som fyller mig och en sådan glädje av att se alla små.
Tjollahopp