Augusti månad bjöd på en fantastisk sensommar, fylld till bredden av skatter från skogen. Korgar fyllda med kantareller, blåbär och en del lingon – vilken lycka! Man känner sig så rik när man får vara i naturen, en plats jag älskar. Det är just i skogen som mina drömmar formas till nya idéer.
Som Husbon brukar säga, ”vissa är väl mer genomtänkta än andra”, och visst har han rätt. Men samtidigt är det jag som vågar prova dem, som ser om de fungerar eller inte. För sån är jag.
Den här månaden har inte bara handlat om drömmar och kramar. Jag har även haft en kurs i ”Lagra Skörden” under fyra onsdagar. Denna gång hade jag gästföreläsare, vilket jag är så tacksam för. Att få dela kunskap med andra är fantastiskt. Ett stort, varmt tack till Mathilda Boije för din del om att fermentera grönsaker, och till Sandra Lövenborg för dina kunskaper om inläggningar som förvaras i rumstemperatur. Deras bidrag gjorde kursen ännu mer kunskapsgivande, även för mig. Man kan lite om mycket, men inte allt – och jag vill alltid lära mig mer!
Detta blir min sista kurs för 2025. Vilket år det har varit! Att få träffa och följa så många människor som vill odla och skörda kunskap har varit en sann ära. Nu ligger fokus på vår egen odling, som fått stryka på foten ett tag. Tiden har varit lite knapp, kan man säga.
Just nu skalar vi av, planerar och går mot en tid av förändring. Både jag och husbon ser att vi behöver tänka annorlunda för att fortsätta växa och skapa mer. Förändringar är något så häftigt och levande. Ibland känns det som att ingenting händer, och så plötsligt står man där och drunknar i allt man lagt på hög. Det är precis vad vi har gjort! Men sedan i våras har vi bokstavligen slängt allt som låg på hög och tagit plats. Vi har planerat bättre för att få mer tid till varandra, vilket gör att man ser värdet i varje ögonblick innan det tar slut.
Odlingen som har fått vara lite vild har blivit en härlig syn. Vi har pumpor överallt, och kållarver som mumsar och lever livet. Man kan inte annat än skratta! När livet tar en kraftig sväng hinner man inte med allt, och jag tycker att odlingen är som vackrast när den får leva på sina egna villkor – fri, vild och full av liv.
Vi har också kämpat med myror i våra bikupor, de har gått hårt åt dem. Men efter mycket ”krigande” har vi nog fått bukt med problemet. Tyvärr har det resulterat i mindre honung, och vi fick vintra in tre samhällen i stället för fem. Men man lär sig något nytt varje år! Till våren ska vi bygga om ställningarna och marken där kuporna står. Nu är honungen slungad och bina invintrade.
Jag har även hunnit med en tur till fäboden, där jag skapat mer i ”mötet med främlingen”. Gå in och läs, vem vet – det kanske blir början på något, ett möte med dig själv, eller bara en varm kram och orden ”det blir bra.” Kanske med lite mystik på köpet.
Nu, kära kamrater, ska jag göra en kopp kaffe, prata med hönsen och njuta lite av livet. För mig är september en magisk månad med många skatter, och vem vet vad som händer.
Hopp och hej!